MIHTE - MITTÅDALEN

Renen

Renen är ett hjortdjur och är det enda hjortdjur där båda könen bär horn. Av de olika underarterna av ren har endast den euro-asiatiska tundrarenen tämjts. Den har en naturlig utbredning från nordvästra Europa till Berings sund. Av de ca tre miljoner renar som finns i Europa och Asien är nästan alla tamrenar.

Att renen används i domesticerad form inom sitt ursprungsområde gör den unik bland djur i människans tjänst. Tämjningen har genetiskt förändrat renens beteende så att den lättare kan hanteras av människan. Det hindrar inte att tamhetsgraden varierar beroende på vilket skötselsystem som tillämpas. Renen är väl rustad för kyla och djup snö. Pälsen är tät, hårstråna krusiga och luftfyllda. De breda klövarna bär upp renen i snön. Med klövarna gräver sig renen genom snön till maten, renlaven. Renen kan lukta sig fram till laven under ett tjockt snötäcke. På sommaren betar renen gräsväxter på större myrområden, högfjällen eller atlantkustens öar och uddar.

Varje år fäller renarna sina horn och nya växer ut. Hanrenarna har de största hornen. De är utvuxna till brunsten i september-oktober. Stora horn ger status i flocken. En hanren kan samla ett harem om 25-30 vajor som han vaktar. Efter brunsten fäller hanrenarna sina horn, medan honrenarna behåller sina till våren. Under vintern kan honrenarna därför jaga undan hanrenarna från de bästa betesplatserna.

I maj söker sig honrenarna till fjälls för att kalva. Kalven följer henne under sitt första år, tills renkon får en ny kalv. Sommartid lägger renarna på ett rejält hull för att klara vintern. Renägaren slaktar hanrenarna i september när de är kraftiga inför brunsten. En del tjurar kastrerar man för att slakta senare. De deltar då inte i brunstkampen och behåller sin vikt. Man kastrerar även tjurar då man vill ha en ledarren eller ett dragdjur.

Ett särdrag hos renen är dess extrema säsongvariation i kroppsfunktioner och näringsbehov. Tillväxt, mjölkproduktion till kalven och uppbyggnad av egna kroppsreserver av fett och protein sker under sommaren när beteskvaliteten är hög. Övriga tider av året är renen fysiologiskt inställd på mycket låg eller ingen produktion. Det minskar aptiten och därmed stressen att finna föda när tillgången är knapp.

På vintern lever renen ofta i näringsmässigt underskott och förbrukar sina kroppsreserver. Den svåraste perioden är senvintern och våren då hondjurens (vajornas) näringsbehov ökar på grund av fosterutveckling och digivning, medan betestillgången och beteskvaliteten fortfarande ofta är låg. Renen kalvar i maj, vilket i de flesta områden är innan vårgrönskan kommit igång. Detta är till nackdel för mödrarna men maximerar längden på kalvarnas första betessäsong. För handjuren (sarvarna) är brunsten i oktober den mest krävande perioden. Då förbrukar särskilt de äldre sarvarna en stor del av sina kroppsförråd. Dödligheten bland dem kan bli hög om vintern är svår och de inte hunnit återfå en del av kroppsförråden under senhösten. Hanrenarna kan nå en vikt av 100 - 150 kg, fullvuxna honrenar 60 - 90 kg och kalvar 30 - 50 kg.

Kontakt

Mittådalens sameby
Mittådalen 275
840 95 Funäsdalen
Email: info@mittadalen.com


Karta

Väder i Mittådalen

© copyright Mittadalen.se Hemsida levererad av webbsolutions